Önskar att känslan kunde vara densamma som när man gick i tvåan.

Då pirrade det i magen hela veckan innan skolavslutningen.

Applåder, Mammor som gråter när barnen sjunger Idas Sommarvisa

och Den Blomstertid Nu Kommer, lukterna, fikan hos mormor efteråt..

Åh, vill inte bli stor. Önskar att Landet Ingenstans finns på riktigt.

Jag vill inte bli vuxen. Nej. Jag vill inte. Jag tror ni känner samma.

Långt bakom dessa tonårstankar om utseende, fester, olycklig kärlek och plugg.

Där vet jag att känslorna gömmer sig. Eller snarare rädslan. Rädslan att bli vuxen.

//

Njut nu, innan det är försent.