Jag lyssnar på älskade Parken nu.
Dom är värda att lyssnas på.
och nu vill jag skriva av mig.

tittar ut ser hustak, trädtoppar och gatlyktor.
det jag tycker är fint.
sånt som jag gillar
tomt på gator, tomt i husen.
jag kan önska och drömma
men min önskan och mina drömmar går aldrig i uppfyllelse.
börjar tro att jag önskar och drömmer på fel sätt.
kan man lära sig att göra det? på det där rätta sättet, menar jag.
när man lyssnar på orden vill man bara gråta.
fast på samma gång vill man skratta.
och skita i det.
men det går inte.
eftersom jag önskar på fel sätt.
ni skrattar säkert.
men ibland är det såhär. För alla.
Man vill kunna göra saker men det går inte. det gör inte det.
hur mycket jag än vill.
det är detta jag hatar med mitt liv.
nu vill ja sluta skriva.
för det blir inget vettigt skrivet.
säg vad ni vill.

/ rutsara